Helena Nimbratt

My triathlon stories

Långkok på snö

bild-18-kopia-1

Slitna ben och ömma höftböjare, trötta axlar och skönt genomarbetad rygg. Skidåkning känns som ett grymt lyft för hela min träningssatsning. Skidor bygger härlig styrka.

Gillar man snö och skog i kombination så är det omöjligt att inte älska skidåkning.
Min relation till skidorna har genomgått olika faser genom livet.
Som en småmullig 9-åring fick jag följa med min farmor och farfar på drömresan – till fjällen. Farfar packade stora ryggsäcken med renklämma, stekt ägg-macka, flera thermosar varm choklad, ett gäng förstärkningsplagg och så spände han fast en stor renfäll och en snöspade under locket. Innan vi gav oss iväg fick jag skriva turbeskrivningen och lämna till stugvärden om vi skulle övermannas av snöstorm och tvingas att gräva ner oss.
På den tiden älskade jag fjällen och att sitta på renfällen och dricka choklad. Skidandet var bara slitsamt och svettigt, kanske på grund av dålig kondis men också ganska dålig utrustning, täckbyxor och dåligt fäste.

Som trulig 14-åring hittade jag motivationen när jag orkade åka längre och fortare än min lillebror. Helagsfjället och en dagstur på över 20 km var en prestation som gjorde mig stolt och väldigt, väldigt trött.

Under de senaste åren har jag längtat efter att köpa motionsskidor för att använda dem i vardagen. Skidor har varit en lyx i mitt liv, som jag enbart kan ägna mig åt om jag reser till fjällen. Så behöver det ju inte vara, slog det mig plötsligt en dag.

Förra året gick jag till bästa skidbutiken. Jag valde precis de skidor jag ville ha. Jag köpte ett helt kitt med kläder och sen var lyckan gjord.

I helgen köpte jag Ute Magasinets senaste oneshot Längdspecial, som finns ute i butik nu, och som jag har lusläst från pärm till pärm. I en av artiklarna säger en idéhistoriker att han tror att skidåkningen har blivit så populär just nu därför det är ”ett fysikens långkok”. Jag tycker det är en klockren beskrivning och kanske, kanske om man nu vill hitta en förklaring så hänger skidtrenden ihop med trenden att laga mat från grunden: koka mör gryta länge på mormors vis men gärna med mexikansk smaksättning. Hur många kände till ”pulled pork” för ett par år sedan? Nu ska det enklaste och billigaste köttet tillagas långsamt och blir därmed det lyxiagaste man kan äta.

Visst är skidor lyxigt. Om det gör oss som åker skidor mer framgångsrika som artikeln i Ute magasinet antyder, det vet jag inget om. Jag uppväxt med skidor och plocka upp skidåkningen är det klyftigaste jag har gjort på mycket länge:

1. Jag blir stark som en oxe.
2. Jag gör något trevligt av vår långa, mörka vinter som kan bli ganska slitsam och trist om man fastnar i att enbart se det obekväma i kylan och snön.

© Allt material tillhör Helena Nimbratt. Citera gärna om du uppger källan. Sidan är skapad av Johan Eklöf.