Helena Nimbratt

My triathlon stories

Nyårsspinn med buller & bång

1401551_768424226505665_1940684554_o

Wohoo!!! Vilket ös! Vilket drag! Gåshud över hela kroppen. Årets svettigaste och roligaste pass: 120 min nyårsspinn!

Lollo showar och lyfter taket!

Jag kunde inte ha slutat året på ett bättre sätt. När jag såg att det fanns fyra 30-minuters spinningpass på rad på gymmet så högg jag direkt. Perfekt! En chans att träna uthållighet, trycka på och hålla länge och undersöka hur kroppen reagerar.

Jag laddade med en stor protion gröt med jordnötssmör, en kopp kaffe i skenet av levande ljus, medan resten av huset sov. I väskan packade jag två stora vattenflaskor och energi, det som jag behöver öva på att få i mig.

Första timmen leddes av grymma Lollo och andra av Kent, gymmets absolut tuffaste instruktörer och jäklar vad de körde. Lollo i nyårsperuk och blinkande glasögon, Kent i vit skjorta och smokinfluga och sjukt taggad.

Och jisses vad jag körde hårt. En halvtimme i taget. Bära eller brista. Efter första timmen började det kännas riktigt bra. Lite energi, mycket vatten och trots att kroppen var trött hakade jag på Kents tempo utan problem och jag börjar få smak på den här känslan: tröttheten, känslan av styrka och kontroll, pulsen som lugnar ner sig, kroppen som jobbar på. MIN kropp, stark, tränad och snart riktigt uthållig!

Träning lönar sig!
Gott Nytt ÅR vänner!!
Massor av värme, glädje och kärlek – som alltid på gymmet!!

Är det nyår så är det!! Go Lollo, du är grym!

Progressivt långpass & mellandagspromenad

bild-18-kopia-9

Det här var ett efterlängtat pass. I går ville jag se om jag har något tryck i benen. Orkar jag trycka på under ett långpass?

Mitt i mellan jul och nyår. Söndag morgon, kl 08:00. Inte en kotte ute. Inte en bil. Jag älskar den där känslan av att på lätta fötter tassa längs tomma gator och njuta av stillheten och det vackra blå, vinterljuset.*

( * Norr om polcirkeln, t ex i Kiruna, är den blå timmen, timmen precis innan gryning eller skymning, ett påtagligt vardagsfenomen. Här i Stockholmstrakten med all gatubelysning kanske man inte tänker på det så ofta men den vackra färgen uppträder även här.)

Det var inte svårt att stiga upp 07:15 trots jullovet. Jag hade sett framemot upplägget progressivt långpass, en bra intervallform om man satsar på lite längre distanser:

5 km i 5:40
5 km i 5:20
5 km i 5:00

Jag som måste kriga för att fixa 5:00 tempo under en längre sträcka visste att detta var lite over the top och dessutom var benen slitna efter ett tufft 55 min spinningpass dagen innan. Och jag hade rätt. Jag höll inte riktigt. Men jag blev nöjd och hade kul.

Först och främst hade jag svårt att hålla ner tempot i början. Första kilometern gick riktigt långsamt, sedan gick det hela tiden lite för fort. Och när det var dags att öka till femtempo (jag blev lite nervös, ville så gärna fixa det) var jag mitt i en seg uppförsbacke och landade på 5:10, 5:09, 5:12, 5:02 och sedan 5:17. Så nix … jag är inte där än. Benen ville liksom inte röra sig snabbare. De var trötta men jag var glad ….

(…. tills Roger kom hem och kvittrade över att han sprungit 20 km i 4:45 tempo … Morr!!! Hans kropp svarar på träningen mycket bättre än min … jag sliter och sliter!!)

Efter löpningen fick min trötta kropp en härlig promenad i en underbar skärgårdsmiljö som badade i vintersol. Jag träffade en av mina allra bästa vänner Anna. Vi gick och gick, pratade och avslutade med en fantastisk god fika i Nyckelviken, i Nacka.

Härligt med sol, sol, sol!!!
Vad härligt det ska bli i sommar när det är dags för open water-sim igen.
Mina goda, goda vän Anna. Vi har promenerat många mil ihop under åren.

Nyckelviken i Nacka. Mitt första besök trots 15 år som Värmdöbo.
Korvgrillning och djurklappning för barn.

Här hittade vi Stockholms godaste blåbärspaj!

Uppdatering pågår

bild-18-kopia-5

Hej bloggen! Och god fortsättning alla fina läsare. Här pågår uppdatering av hela mitt system. Det är en tradition jag har vid jul; Jobba järnet, ta semester, förlora mig i ledighet helt, fullt och totalt. Därför har jag varit lite tyst.

Morgonjogg den 21 dec. Regningt, milt och riktigt skönt. 5,6 km 5:30 tempo.

Jag tillhör de där som förhåller mig lite kluvet till julen. Visst är det mysigt att se barnen glada och jag älskar att packa in fina presenter i juligt papper, överraska och hitta på det där lilla extra. Problemet är bara att det blir rätt mycket press av allt det där och var och med vem bör och ska man fira jul med? Blir alla nöjda?

I år blev resultatet lite bandad kompott. Både bra och dåligt. Jag är dock nöjd med att jag lyckades handla de flesta klapparna helt utan att stressa och jag lyckades planera så pass väl att jag dessutom har fått in all den träning jag önskat. Det är bara bloggen jag inte hunnit med.

Jag älskar att träna när jag vet att alla andra tycker att det är lite tossigt.
Dan före doppare dan bestämde jag mig att inte låta mitt inplanerade distanspass, som jag inte hann med på söndagen, gå förlorat. När många andra rusade runt som bäst i butiker så snörde jag på mig mina Asics (som jag har kommit fram till är på tok för tunga att springa med … som klossar … måste köpa nya) och tog sikte på min tuffaste runda här hemma på ön.

18 km som är allt annat än flack. Den här turen är perfekt för mig som ska springa Lidingöloppet nästa år. Backarna är hånfullt långa, sega och många. Men omgivningarna är vackra. Här kan man vila ögonen på vackra skärgårdshus, sträcka ut blicken över vattnet, hästhagar och heja på en och annan islandshäst.

Känslan var stark. Jag höll 5:40-5:30 tempo och ökade farten vid 15 km till 5:08. Det kändes bra.
Riktigt bra.

Under veckan som jag har varit bloggledig så har jag, förutom distanspasset, även spunnit ett pass och betat av ett 12 km löppass + två kortare löppass om dryga 4 km (bättre än inget när tiden är knapp och när jag springer kort så springer jag hårdare: 5:00). I dag blev det även lite stillsam styrketräning men nej, jag var inte särskilt sugen så jag fick övertala mig själv att genomföra ett gäng marklyft, ryggövningar och lite bröst. Jag är helt enkelt djupt nere i min vanliga julkoma. Sover länge, får inte så mycket gjort (jag gjorde dock bra ifrån mig på mellandagsrean idag: En fin skinnjacka, en stickad tröja, en cool t-shirt, i sjal och en kavaj!) och trivs rätt bra i soffan med en film.

Blåsigt, grått men vackert. Med rätt kläder blir löpturen en ren njutning.
Och så kom tomten till slut med helt nya fina långfärdsskridskor med pjäxor!

Alla vill morgonträna

bild-18-kopia

06:00, bäcksvart ute och så där riktigt råruggigt. Ändå var parkeringen utanför gymmet i morse helt full. Julen är snart här, nu vill folk ta tillvara på alla träningsminutrar de bara kan – tror jag!

Äntligen fick jag till ett dubbelspinnpass. Jag behövde det för att mentalt känna att jag förbereder mig, jag tränar och gör det som ska göras inför nästa års utmaningar: Vätternrundan och självklart Vansbro Tri. Dessutom behöver jag mest av allt vänja kroppen vid att jobba länge.

Dagens dubbelspinn innehöll rafflande dramatik. Jag hade en plats, till det första passet, och stod som reserv fyra till pass nummer två. Skulle jag få plats eller skulle jag bli tvungen att kliva av? Att disponera 45 min spinn kontra 90 min spinn är ju lite olika tänk men det fick bära eller brista. jag körde hårt redan från start och jajjamensan! Det gick ju att tugga på ganska rejält ändå under pass nummer två.

Simma, spinna och hur är det då med min löpning?
Efter distanspasset, 18 km, i söndags så vilade jag två dagar. Jag hade egentligen inget val men jag tyckte ändå att det var på sin plats. Natten efter distanspasset var jag grymt öm båda här och där i kroppen och vaknade faktiskt av att jag inte hittade en skön sovställning.

Tillslut, när jag la mig på mage, som verkligen är den sista sovställning jag väljer, så kändes det bättre. Jag var helt säker på att jag skulle vara död minst en vecka efter passet men icke. Redan på eftermiddagen dagen efter kände jag mig återhämtad. Magiskt, det trodde jag aldrig.

I onsdags var tiden knapp så sent, vid 21:00, drog jag ut i mörkret, rejält påklädd med reflexer, och körde 6 km löpning hårt. Jag är ju så dålig på att springa snabbt men blev nöjd med hur benen jobbade:

1000 m uppvärmning: 5:30 tempo svagt uppför
1000 m 5:20 uppför
1000 m 4:40
1000 m 5:10
1000 m 4:50
1000 m 5:00

I går på eftermiddagen efter simmet körde jag lite i gymmet och ett kort intervallpass. Jag tycker det är sjukt svårt att springa snabbt och otroligt jobbig. Jag får kämpa. (Kanske skulle ha värmt upp lite mer tänker jag nu när jag ser siffrorna …)

900 m uppvärmning (5 min)
3×800 m 4:40 tempo
kort nerjogg

08:00 i morse var jag färdigtränad med 90 min spinn i kroppen.

Fredagsfrukost på gymmet. Alla var så julglada idag.
Solen gick upp lagom till jag kom hem igen!

Fena i simhallen

bild-18

Semester. Jul! Lov och ledighet! Underbart! För att få den absolut bästa tänkbara starten så valde jag att kliva upp i morse och få till ett ordentligt simpass.

Fenor hjälper mig att kicka rätt. Och som vanligt är det nöta som gäller.

Eftersom jag övade mycket benspark i helgen så ville jag se till att nöta in rörelsemönstret ordentligt vid första bästa tillfälle. Jag har lyxen att vara tvungen att ta ut semester efter några års syndande med för mycket jobb. Så nu är jag ledig, ända fram till den 7 januari! Tänk vad mycket jag kommer hinna träna! (Hehe …)

I morse smet jag iväg till simhallen medan resten av familjen var tvungna att gå till jobb och skolor. I högtalarna var det julmusik och i vattnet var det lugnt. Jag fick gott om utrymme att öva på mina svaga punkter: Benspark, lugnet och längre serier. Och titta … i slutet av passet så började det hända saker!

Totalt fick jag ihop 2300 meter
200 meter insim
5×100 meter benspark med fenor
8×50 meter sim med fenor
2×300 meter sim med fenor
200 meter sim med fenor
4×100 meter
200 meter löst för att verkligen tvinga mig att inte stanna.

Älskar mitt aktiva liv!

bild-18-kopia-12-1

Distanspass 18 km i rejält kuperad terräng, i +3 grader, lätt regn och fallande skymning. 
– Det kan inte bli så mycket värre än så här konstaterade Roger när vi var klara, sen log han. Båda han och jag älskar när det är lite kärvt, ni vet så där karaktärsbyggande. Ju tröttare och blötare – upplevelsen blir så mycket bättre.

Nästan 10 timmars sömn. En mild, blöt morgon med en strimma sol som letade sig in mellan gardinerna.
Hela helgen har jag och Roger fokuserat på träningen, att vila och helt enkelt låta andra julstressa, hasta fram och tillbaka i butiker. Jag hade bokat in ett ordentligt simpass i dag, medan Roger absolut skulle springa distans eftersom han tränar efter ett program med sikte på en bra tid på Stockholm Marathon.
Vi gillar att vara tillsammans, därmed blev det två rejäla dubbelpass för oss båda.

I simhallen började allt i katastrof. Jag hoppade ner i vattnet från kanten och hamnade mitt i ett stim trista, ilskna män. Inte nog med att de var högljudda och klagade högt över alla ”dåliga” och ”långsamma” simmare, de själva hade ingen vidare teknik utan plaskade och hammrade sig fram som galningar i vattnet.
Det blev inte bra för mig.

Jag försökte göra mig så liten som möjligt och simmade så linan strök längs kroppen medan jag kämpade med lugnet när jag fick munnen full av vatten när stimmet plaskade förbi.
Muttrande konstaterade jag för Roger att från och med nu är jag FÖR tjejlopp.

Jag har alltid tyckt att det är något väldigt snett i att tex Klassikern kan göras i en halv modell och en tjejmodell som är en tredjedel av distansen. Likaväl som kvinnor kan tycka att originaldistansen är för tuff så finns det självklart mängder av män som inte orkar mer.

Roger tyckte att jag istället skulle lägga mig i en annan bana, bland de snälla barnen, och öva benspark och vattenläge, som just nu drar ner min fart när jag simmar.
– Så kan du simma om de där nästa gång och plaska på dem, sa han och den tanken räckte för mig att ge järnet.

Så Roger la allt fokus på att ge mig bensparkövningar, istället för att simma själv, med fenor, utan fenor, med platta, utan platta tills benen brände. Och ja visst. Jag kände skillnaden. Att simma med rätt vattenläge är fantastiskt. 1600 meter varav jag klarade av att visa upp en klar förbättring under de sista 400 metrarna! Yeay!

Jättehärligt.

Sen var det dags för löpningen, efter två äggmackor och en stor kopp kaffe.
Jag tror att det var mitt absolut bästa distanspass någonsin. Jag kände mig stark, pulsen var lugn, jag var glad, när kroppen blev trött var huvudet fortfarande med och ville springa mer.

Och den decemberfuktiga, mörkgröna skogen var magiskt vacker. Fötterna flög fram de sista 5 km när mörkret hunnit falla helt – utan pannlampa. Enbart på känn. 18 km på 1:49, trots mörkret som drog ner tempot rejält.

Efteråt blev det bastu nummer två för dagen. Trött sträckte jag ut i värmen och såg till att få i mig ordentligt med vätska.

Nu sitter här vid matbordet: Mätt. Trött överallt. Lycklig. Varm. Tillfreds. Öm i kroppen. Glad. Sömning. Med ett glas vin. Med en flaska grönt nagellack (blogga och lägga nytt lack på naglarna har blivit en ny trevlig rutin),
Kort och gott – jag mår så himla bra!

Snabbsimbanan full av livsfarliga simmare.

Regnigt men vackert. Skogen är full av dofter.

Pulled pork på g. Det får puttra i ugnen medan vi springer.

Rogers hemgjorda glass med blåbär, grädde, ägg … underbart gott.

Pulled Pork 
1,3 kg fläskkarré
2 msk chipotlesås
2 msk kinesisk soja
6 klyftor vitlök
1 chilifrukt
2,5 msk spiskummin
1 tsk mald koriander
2,5 msk grovmalen svartpeppar
4 msk tomatpurré
lite salt
1 grovt hackad lök
Öl 
Coca Cola
Blanda alla kryddor till en pasta. Placera köttet i en sekgryta som tål att stå i ugnen. Gnid in köttet med pastan, lägg i löken och häll på lika delar cola och öl.
Ställ in det hela i ugnen ca 5 timmar på 125 grader.
Ta ut köttet och dra sönder det till trådar med en gaffel. 
Servera tex på en bit chiabatta, med grönsaker. Avocado och tomater är ett måste.
Toppa med en klick crème fraiche.

Långmys på gymmet

bild-18-kopia-8-1

20 minuter kvar till spinningpasset börjar och ena bakhjulet är platt! Vad gör man då? Tänker: 
1. Äsch, nu missade jag mitt pass. Jag går och lägger mig igen. 
2. Vi chansar och ser, hur snabbt går det att byta däck?

Klockan var ställd i morse för att ruska liv i oss så att vi lite lätt vintertrötta triathleter skulle komma upp och få vår planerade dos träning.
Jag har sett fram emot helgen för att få till några ordentliga pass efter en vecka med lite mer fest och champagne och lite mindre fys.

Eftersom sängen kändes extra varm och skön just den här morgonen så var det oerhört surt att komma ut till bilen och upptäcka att ena däcket saknade luft och att det var på tok för sent att ha chansen att ta sig till gymmet på något annat sätt.
– Undrar hur snabbt jag kan byta ett däck, sa Roger med sitt vanliga lugn och sekunden efter stod han med huvudet i bakluckan och drog fram mitt reservdäck, domkraft och t-kors.
Min hjälte!
Han förstod hur besviken jag skulle bli om min träningsplan gick i stöpet.
Och hur lång tid tog det?
4 minuter.

Jag satt på spinningcykeln 5 min innan passet började och trampade igång. Efter 45 min pulsspinning hoppade jag in i nästa sal och premiärkörde CXWorx 30 min. Supervass instruktör, lugn och tydlig och jisses vilken bra träning. Precis vad jag behöver. Mage, musklerna kring höfterna och rumpa har jag fått tips om att stärka av instruktörer.

Efter det blev det 25 min axel, baksida axel och triceps för att avsluta mitt lördagsmys på gymmet i bastun.
Jag älskar när jag kan skrota runt på gymmet så här. Träna ordentligt, fokuserat och bara ta det lugnt. Kvalitetstid bara för mig själv!

Min hjälte fattar vad som är viktigt för mig …

CXWorx, lite klurig koordination. Jag kan lyfta vikter och inte tixa men det gick..

Kaffe och pepparkaka efter passen.

Veckans höjdare på jobbet: Ett gäng masar juluppvaktade redaktionen med sång.

Sim- och intervalltisdag

bild-18-kopia-5-1

Nu står det inte bara träning på min agenda. Det ger en smula balans i livet.

Jag brukar försöka göra aktiva val i livet för att minska stressen så mycket som möjligt. Bara det är ett hårt slit. Men i bland är det nödvändigt att lägga i en högre växel för att få något uträttat.

I helgen bakade, handlade, städade, fixade jag och Roger hela lördagen för att hinna med adventsfika med 25 gäster på söndagen, ett distanspass löpning och julbord med släkten, allt på samma söndag … phu!

Vi fick slita. Men det var det värt. Vi unnade oss att starta helgen med varsitt spinningpass, på varsitt gym. (Lite fånigt men vi har kort på olika gym …. Varför? Ja, det är en lång historia …)
Jag körde ett lördags-kakspinn med Sanna, i skenet av levande ljus och Sanna hade som vanligt bakat en paleokaka.
Jag börjar komma in i det här med spinning. Det var mitt andra pass den veckan och jag är nöjd med känslan, hur jag jobbar upp pulsen. Jag känner mig stark men blir riktigt trött. Jag märker hur spinningen även påverkar min löpning på ett positivt sätt. Framförallt övar jag på att köra hårt och vara i den känslan utan att enbart tänka på att maska … Det är bra!

Söndagen fick jag till 11 km distans. Roger fick några bonuskilometer och landade på 16 km, medan jag pep hem för att hinna sminka mig innan gästerna skulle dundra in. Som vanligt tog jag emot med ett brett leende, vått hår och blossande kinder …

I går måndag körde jag styrka med fokus på marklyft på lunchen för att låta kvällen gå i kulturens tecken. Roger och jag njöt av en energifull cello och en tuff duo bestående av två duktiga sångerskor på Intiman i Stockholm. Visserligen var det en träningsfri kväll men sällskapet var väldigt triathletisk och faktiskt en av våra bästa långdistansare i Sverige.

I morse blev det ett kärt återseende med 50-metersbassängen. I dag kände jag tydligt att nu är det baske mig inte kroppen, teknik eller kunskap som begränsar hur långa serier jag får till. Det är huvudet och den där känslan att jag inte vill vara under vatten som begränsar. Nu får det vara nog. Jag såg till att ta ett steg i utvecklande riktning och tvingade mig att fortsätta en hel längd till när jag egentligen ville stanna … Yes!!

Jag toppade denna seger med att köra intervall i löpning och en gnutta core. Jag är ju inte världsbäst på att springa fort men jag utmanar mig själv:

5 min lätt löpning
8×400 meter, 4:40 tempo
5 min nerjogg

Jag får kämpa. Inte så mycket med flåset, mer med löpstyrkan.
Nu har jag ätit en god middag och sitter med ett berg av julgodis framför mig efter söndagens glöggfest. Balans var det ju … eller hur!
I morgon är det julfest på jobbet!

Lite socialt umgänge. Trevliga vänner på adventsfika.

Lite kultur måste man ha …

Kul på jobbet. Träningen smyger sig in även här …

Future Ironman

bild-18-kopia-3-1

Godkväll! Här har vi lite träningsfri fredagsmys i stugan. Utanför rasar Sven. Roger har köpt en liten klapp till sin son som var en av de största entusiasterna i publiken i Kalmar när pappa var på banan. Jag tramsade lite och testade den fina t-shirten …

Lillkillen ska få en fin julklapp. When I grow up I want to be an Ironman!

Dessutom läser vi SATS nya magasin och både skrattar och häpnas lite över SATS nya anläggning Signalfabriken i Sundbyberg som nu erbjuder upplevelseduschar, till exempel sval mintdoftande dusch … Vågar man???

Jag erkänner!

bild-18-kopia-2-1

Det har gått flera dagar. Och jag har inte sagt något. Jag vet inte ens om jag tänkte mig så noga för … Det krävdes ingen övertalning. Det gick ganska fort och det fanns liksom ingen annan väg att gå än – vidare.

Jag har anmält mig till Vansbro Triathlon – halv ironman-distans. Och jag fick plats.
Men jag berättar det bara här, än så länge, för er bloggläsare. (För det skadar ju inte …)

Först tänkte jag inte nämna det alls. En halv iron är ett stort kliv utanför min comfort zon. Men hey! Vem är inte proffs på att kliva runt bland drakar och demoner om inte jag!
Dessutom så känns det som att jag kan inte gå någon annan väg. Jag vill ju gå framåt. Och är jag nu anmäld så vet jag ju, jag känner mig själv. Händer inget helt oförutsett så kommer jag att stå där på startlinjen i Vansbro i Juli och göra mitt allra bästa försök.

1900 m sim … huuu ….
Tillsammans med massor av tuffa triathleter.
I söndags, efter anmälan så drömde jag hela natten om den här tävlingen! Haha! Galet!
Triathlon är verkligen en sport som sätter en (läs mig) på prov på fler sätt än tre!

Jag tänker så här:
Nu tränar jag och förbereder mig så mycket och gott jag kan. Sen tar jag det därifrån. När jag väl ligger i vattnet och pulsen rusar, då dealar jag med det då. Jag kommer ju inte bara ge upp och sjunka. Så mycket vet jag. Ja och sen ska jag ju bara klara de där 9 milen på cykel och en halvmara … men det är ju en helt annan historia.

Jag tycker, när jag sitter så här hemma i köket, i värmen, med en nygräddad lussekatt i näven, trygg med mer en ett halvår kvar till tävlingen, att det ska bli kul. Riktigt kul.

Nu är det bara en sak som gäller:

Just nu adventsbakar jag massor men jag hann med 55 min spinn idag. Skönt!

© Allt material tillhör Helena Nimbratt. Citera gärna om du uppger källan. Sidan är skapad av Johan Eklöf.