Helena Nimbratt

My triathlon stories

Konsten att skapa nya vanor

bild-18-kopia-10

Jag puttrar på med min träning. Och det känns bra. Lite för bra kanske. Jag har typ glömt att vila.

 

Barfotaskor i taket. Den som värvar en vän får ett par skor … Fina!

Jag har vilat lite de sista tre dagarna. Vilat helt. I söndags åkte jag hem från Gotland stärkt i själen efter massor av solljus och varm ända i i hjärtat av allt mys med mina goda vänner, massor av snack i bastun, en grymt god chilli, en smula vin och faktiskt en hel del sömn.

Måndag och tisdag har jag fokuserat på hem, barn och man (mysiga människor) och helt ärligt så kändes kroppen riktigt sliten. Trött och öm. Och det är kanske inte så konstigt. Jag har (trots att jag inte rapporterat om det helt och fullt här på bloggen) haft en lång sammanhängande svit av bra och ganska hårda träningsveckor (9 vilodagar på 7 veckor. Kommentarer på det??? Jag har liksom ingen koll på hur man periodiserar träning. Jag har läst någonstans att man tex kan träna 3 veckor hårt, och sedan en vecka lugnt … nu vart det ju 7 veckor … utan att jag tänkt).

Det här har jag gjort under de senaste veckorna och det här är jag nöjd med:

1. Jag har till exempel fått till 4 distanslöppass! Yeah! Äntligen snart tillbaka på den ruta jag stod innan skadan i maj.

2. Två pass styrketräning i veckan, minst, där jag lag 45-70 minuter varje gång.

3. Jag har börjat komma igång med spinningen. Förra veckan blev det dock bara ett pass på 45 min och jag har bara fått till ett enda långpspinning pass än, på 105 min. Där måste jag försöka boka in ett nytt i kalendern snart.

4. Och så har jag kommit igång med coreträningen. En smula. I motsats till många tjejer så tycker jag det är såååå tråkigt med core. Jag triggas inte ens av moroten att få en tvättbräda, tyvärr. Men jag tror att det beror på att jag känner mig konstigt svag i magen. Det är något med magmusklerna sedan jag var gravid … Och hur klarar man Vasaloppet utan mage?!! Inge vidare. Därför har jag nu min morot. Men det går segt.

5. Och så har jag ägnat mig åt min stora stora glädjekälla flera dagar i veckan …. simning!!! Det går hyfsat men jag är usel på att hålla kvar den där nosen under vattenytan så pass länge att jag hinner simma en längre serie. Nej, upp ska jag, titta lite, kolla om jag drunknat eller liksom bara få koll på vad som är upp och ner, vad andra människor sysslar med sina sparkande fötter osv … DÅLIGT!!! Jag blir jättearg på mig själv.

I dag, efter min vila så brakade jag loss med lite gott och blandat:
06:15 hopp i bassängen och 30 min senare så klev jag upp med 1000 meter i kroppen, arg som ett bi över en stor, lång gubbe som valde snabbbanan för att utöva sin livsfarliga bröststim … de sparkarna asså … mördande …

Efter jobbet så vart det: Hej gymmet! 7 km löpning med 8×400 m intervaller i 4:40 tempo. Snabbt för mig och grymt jobbigt.
Jag måste springa mer intervall. Har svårt att få till den rutinen. Det sägs att det tar 30 dagar att skapa en ny vana. Betyder det att jag
måste springa intervaller 30 gånger för att jag ska lyckas få rutin på
det här med att springa hårt. Riktigt hårt … eh … det låter ju
jobbigt …

Efter löpningen kände lite, lite på stakmaskinen men orkade bara 6 min efter de där intervallerna och lite störd över en kille som ville snacka skidåkning. Istället blev det axelträning med vikter och core.

Totalt 1:55 min träning idag. Så nu är jag trött igen. 

Tidig morgon och den bästa tiden för sim.

Löpband och lyxiga stakmaskinen som är sjukt tung. Kan det vara fel på den?

Hej svejs! (Jag tränar i gamla paltor och inga nya modeprylar)

5 tankar om “Konsten att skapa nya vanor

  1. Stakmaskinen är verkligen tung och speciellt för oss tjejer som inte har lika mycket tyngd att lägga på.
    Jag brukar köra intervaller 12 st x 1 min på den också med vila ca 1,5 min mellan (vi är två som kör ilag så den personens körning + bytestiden). Tycker det fungerar kanon.
    Den är ju som sagt riktigt tung men med kortare intervaller orkar man ju köra både fortare och hårdare…:)

  2. Det är så kul att följa dig Helena. Så många kloka tankar! Skulle så gärna velat simma med dig och prova att peppa dig mer än kanske din kära kan (snackar av egen erfarenhet!!!) Kom i håg att inte knäböja för mycket vid stakning. Lätt knäsvikt, böj höftleden och ta i med magen och helt upprest mellan där du pressar fram höfterna. Kommer du ut till Utö och kikar och låter dig peppas till Amfibiemannen…?

    1. Kicki! Vad gullig du är!!! Jag blir lite rörd. Tänk att man kan få så mycket boost av snälla bloggläsare. Om inte Narvik hade varit så förbaskat långt bort hade jag kommit som ett skott. Vad kul det hade varit att få simma med dig.
      Jag ska tänka på dig och skärpa mig i vattnet. Ner med nosen bara!

  3. Du har verkligen inte legat på latsidan. Förstår om du är lite sliten. 🙂 Glöm inte att vila bara! Överträning är inte att leka med. Jag tränade in mig i väggen förra hösten/vintern… "Glömde" att vila. DET ÄR JU SÅ KUL ATT TRÄNA! 🙂 Men nu vilar jag alltid minst två dgr/v. Kram Terese

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

© Allt material tillhör Helena Nimbratt. Citera gärna om du uppger källan. Sidan är skapad av Johan Eklöf.