Helena Nimbratt

My triathlon stories

Nu har jag fixat en Svensk Tjejklassiker

IMG_8671

En fantastisk härlig höstmil ute på vackra Lidingö och ta-daa! Jag har nu gjort något helt nytt i mitt liv: En Svensk Tjejklassiker!

Tjej Vasan, Vättern, Vansbro och så i dag: Lidingö tjejlopp.

Jag var galet trött och ilsken under Vasaloppet. Jag trodde att jag var en timme långsammare än vad jag egentligen var. (Jag gick i mål på 03:01) Det var tidernas mest bakhala lopp och jag var helt orutinerad på att tävla.

Lite har jag allt lärt mig sedan dess.

Men kul var det! Det var fantastiskt att få staka sig fram till det välkända målet, äta den ganska geggia men oj så goda maten i matsalstältet. Solen som sken. Folket som hejade!

Tjejvättern var nervöst. Jag sov dåligt natten innan och vaknade hundra gånger, minst, av en häst som gnäggade utanför. Vi starten var jag rädd att cykla omkull i trängseln med fastklickade fötter men ganska snart slappande jag av och njöt av den vackra miljön.

Vansbrosimmet var absolut härligast. Det iskalla vattnet fick alla sinnen att skärpas. Hjärnan kändes glasklar och det var verkligen en härlig syn att se alla tjejer i rosa badmössor kämpa sig fram genom vattnet. När jag skulle ta en bild innan start skakade mina händer, till min stora förvåning, av nervositet. Jag fattade inte att jag var så uppjagad – helt i onödan visade det sig.

I dag var det dags för sista delen – Lidingö Tjejlopp. Efter en hel veckas vilande med ond och öm hals begav jag mig till starten. Kroppen kändes inte helt hundra. Men jag kände mig inte heller sjuk.
Planen var att ta det försiktigt och känna hur pulsen skulle reagera. Jag ägnande inte en tanke åt att sätta upp ett tidsmål. Jag la den mesta energin på att hålla glädjen uppe, trots att formen inte var hundra procent.

Det blev ett vackert höstlopp. Det var kul att få uppleva en del av den berömda banan. Jag attackerade Aborrbacken med entusiasm och stor upptäckarglädje och konstaterade att den lär ju vara rätt seg om man redan har en dryga två mil i benen.

Starten var trång. Jag kunde inte komma upp i mer än dryga 7:00 tempo under den första kilometern. Många gick i den första backen och det gick inte att ta sig förbi.

Men när det väl lossnade okade jag farten. Det kändes bra. Jag höll vänsterspår och njöt av att få röra på mig för första gången på över en vecka. Backarna var självklart tuffa, men det gick bra. Jag höll stadigt tempo, lät kroppen rulla ner för backarna och pressade inte mer än att jag kände att jag hade marginal. Sista kilometern tog jag en bra bit under 5 minuter och gick i mål på 55:17.

Solen sken. Bananen smakade gudomligt och jag sög i mig tre muggar vatten.

Lidingöloppet är verkligen ett riktigt trevlig lopp. Kul med en massa kringarrangemang. Jag shoppade lite i expot. Snackade med en Playitaskille och blev grymt sugen att ta en träningsresa i vinter. Musiken peppade. Goodiebagen var trevlig och stämningen skyhög!

Jag är grymt glad över att ha genomfört Tjejklassikern! Det känns fantastiskt att få upptäcka de klassiska träningsformerna Cykla, simma, springa och skidor. Det är lite back-to-basic. Det handlar om fantastiska naturupplevelser och ren styrka. Jag, ett par löpardojor, en cykel eller att par skidor och så ren och skär vilja! Jag älskar det!

Galet många som springer det här Lidingöloppet! Kul!

Järnet in i mål och glatt överraskad att ha lite support i publiken!
De fyra medaljerna måste självklart fotas!

13 tankar om “Nu har jag fixat en Svensk Tjejklassiker

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

© Allt material tillhör Helena Nimbratt. Citera gärna om du uppger källan. Sidan är skapad av Johan Eklöf.