Helena Nimbratt

My triathlon stories

Är det fult att vara nöjd?

mål

Nöjd. 

Är det ett positivt laddat ord eller är det kanske negativt?

Från och med nu ska jag satta av tid för att vara nöjd och njuta av att jag nått ett mål.

Att vara nöjd låter i mina öron ganska behagligt. Lugnt. Avslappnat. Tryggt. Jag önskar att jag kunde vara lite nöjdare, lite oftare, med mig själv, met det jag gör. Resultatet. Jag är sällan nöjd. För mig betyder ordet nöjd; klar, färdigutvecklad. Resan är slut. Mätt.

När jag körde Tjej Vasan nu i februari så var målbilderna som mina nära och kära knäppte på mig där i Mora ingen munter syn. Inga segergester, inga glada miner bara en butter och uppgiven hållning. Just då var jag verkligen inte nöjd. (Jag var ju inte nöjd när jag gick i mål i helgen efter att ha sprungit min första halvmara.)

Det hade varit riktigt bakhalt i spåret, legendariskt bakhalt vad jag förstod, och det var få som hade haft något fäste alls. Jag gick i mål på ganska precis 3 timmar och det var ju dessutom min första säsong på skidor på drygt 20 år så jo … när jag sitter här så är jag ganska nöjd ändå. Jag är i alla fall GLAD över att jag genomförde loppet och fick uppleva atmosfären och hela jippot i Mora.

Många inklusive jag själv ser nöjdhet som något passivt. Nöjda är de som inte har några ambitioner och inte siktar på att utvecklas. Det är naturligtvis bara dumt och trångsynt att se det så.

Från och med nu ska jag hela tiden sträva framåt, se till att utvecklas men jag ska öva på att stanna upp och njuta längs vägen. Jag ska ta små, små steg mot mina uppsatta mål. Jag ska våga känna mig nöjd med min insats, njuta och ladda sedan om igen och satsa mot nya mål.

Hur låter det?

4 tankar om “Är det fult att vara nöjd?

    1. Lina du har ju rätt och det är så fånigt att inte vara glad och nöjd. Känns mycket lättare med så mycket fin respons i den trevliga bloggvärlden! 🙂 Tack snälla du!

  1. ser ingen motsats i att vara nöjd och samtidigt sikta vidare, framåt! Man måste klappa sig själv på axeln, tacka sig själv för prestationen, njuta av den. Sen gå vidare, om man nu vill. Tänker jag. Som iofs aldrig någonsin ser mig själv tävla i något mer avancerat än Sing Star 🙂

  2. Alla gillar ju inte att tävla. Jag har aldrig varit en tävlande människa men är det de egna målen som man tävlar emot så blir det en helt annan femma. Du kanske ska testa du med! 😉

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

© Allt material tillhör Helena Nimbratt. Citera gärna om du uppger källan. Sidan är skapad av Johan Eklöf.